I visited the ruins of Erik Erssons farm in Knaften several times. Erik is my grandfather 9 generations back. He is confirmed to belong to the haplogroup Q-L804 by 5 kits decending from him and one from his brother Håkan Ersson. Its the blue area “Gammelhemmet” on the map on the bottom. The blue line is a water canal to get water to the farm.
The map below over Eriks farm is klickable for a larger map from 1726.
Från vildmark till bygd, Åke Campbell:
“Detta är det subarktiska ängsbrukets landskap: ägorna, beaktande av naturlig äng och raningsland på stränder, holmar och näs, följa kilometer efter kilometer vattendraget, som med sina regelbundna översvämningar gör ängsmarken årligen produktiv.”Örån (Öreälven) har ett frodigt vatten det är svartvatten“, säger folket, som slår sitt hö här på strandens”lågängar" och “mankar”. Över “stammyrarna” i närheten har man i forna tider lett vatten. och man har ibland också dämt på “mossamyrarna för att med isens hjälp få dem växtliga. -För länge sedan hade lapparna vall på näset, som ännu bär namnet Vallen. Hit drevos renarna sommartiden. Kalvarna märktes och vajorna mjölkades. Så berättas i Knaften, den by, som grundades här vid Knapselet av en finne från Örträsk stamorten för så många finska nybyggare i Lappland. Vid tinget i Lycksele 1701 hade Johan Johansson från Örträsk erhållit tillstånd att enligt plakatet av 1695 anlägga nybygge vid Knapselet. På selets stränder, näs och holmar växte gräset så högt, att det stod karlen under armen och så tjockt, att man näppeligen med lien kunde slå därigenom. I protokollet tillhölls nybyggaren att ej slå sig på överflödigt avsvedjande och prejudicera lappen på lappskattelandet. Istället borde han beflita sig att uppbruka åker och rödja äng samt uppföra vederbörliga hus. När Knaften 1726 möter i här återgifna geometriska karta, finnas två nybyggen i Knaften. Ängarna sägas bestå av starr och myrvall och äro alla belägna utefter älven utom Stormyren. Nybyggarna lida somliga år mycken skada genom för mycket vatten på ängarna. Under stundom föres mycken sand på gräslandet, som därigenom skadas. Åker ha nybyggarna uppbrukat, men jorden är stenig och sandig och måste gödas eller vart annat år trädas, Den åker, nybyggarna för några år sedan uppbrukat vid fäbodarna, är av liknande jordmån. Den är mycket frostaktig, i det den nästan varje år skadas av kölden. Till lappskattelandet, som den ene nybyggaren skattar för, hör fiske i älven efter harr och annan småfisk samt efter gäddor dels i älven, dels i några träsk. Även finnes bävervån (möjlighet till bäver fångst) i tvenne vattendrag. Något gråverk (ekorre) kan också fångas. Den nutida traditionen berättar, huru en bonde Örträsk hade två söner, som han ville skilja på, för att de ej skulle kivas om arvet. Den ene skulle ränna på skidor upp för Örån, så långt han orkade på en dag. Där skulle han slå sig ned, så blev det lämpligt avstånd mellan bröderna. Omkring 1740 skedde en utflyttning från”Gammel-hemmet" vid selet till den lid, där byn nu ligger. Av de flyttande, som voro broder, slog sig en ned på “Svedjan” (nu nr 1 i byn), en annan bosatte sig “Under backen”, en benämning, som ännu brukas. Förberedelser till denna förflyttning ha bestått i svedjor och fäbodställen. Nere vid seklet var magert och frostlänt. Därför flyttar man upp i lövskogen nedanför fäbodarna, Här brände man skogen och odlade råg och rovor. Även på andra håll har svedjefall och fäbodställen föregått bebyggelsen. På detta sätt genomgår trakten kring Knaften den för många lappländska orter karakteristiska omvandlingen från vildmark till bygd."
Picture of where the house stod:
Picture of the canal:
